För att kartlägga radonsituationen inomhus används olika mätmetoder för att mäta radonhalten i luften och gammastrålningen från byggnadsmaterialet.
Nedan beskrivs användning av:
I en del situationer, t.ex. inför en nybyggnad, kan det vara värdefullt att veta radonhalten i luften som finns i marken.
Nedan beskrivs användning av:
Spårfilm med filter
I detektorer som består av en plastdosa med spårfilm i, s.k. spårfilmsdosor, släpper man in radongasen men håller radondöttrarna utanför dosan. Det som skiljer en dosa för långtidsmätning från en för korttidsmätning är dimensioneringen av dosan (båda typerna i storleksordningen som en liten tändsticksask). Väl inne i dosan sönderfaller radonet i olika radondöttrar samtidigt som de avger alfastrålning. Den spårfilm som finns i dosan skadas av den energirika strålningen och laboratoriet som analyserar spårfilmen kan räkna antalet skador och beräkna ett medelvärde för radongashalten under exponeringstiden. Eftersom radongashalten kan variera stort från timme till timme, från dag till dag o.s.v. kräver myndigheterna att en radonmätning som ska vara representativ för bostaden eller arbetslokalen skall göras under minst två månader för att dessa variationer inte ska ha så stor betydelse på medelvärdet. Laboratoriet kan efter en sådan mätning fastställa ett årsmedelvärde.
Kontinuerligt registrerande radoninstrument
Ett kontinuerligt registrerande radoninstrument tar in luft via ett filter som tar bort radondöttrarna. Den alfastrålning som sänds ut när radonet och dess döttrar sönderfaller i instrumentet detekteras på olika sätt i olika instrumenttyper. Gemensamt är att de sparar mätvärden för kortare tidsintervall och kan därmed visa radonhaltens variation under hela mätperioden. Instrumenten kan beräkna ett medelvärde och osäkerheten för ett valfritt antal mätvärden. Dessa instrument används när man snabbt vill få ett mått på radonhalten, t.ex. indikativa radonmätningar (korttidsmätningar) eller ”sniffning” för att hitta läckagepunkter för radon in i en byggnad.
Gammamätare
Uranhaltiga byggnadsmaterial, såsom blåbetong, avger radongas och sänder ut joniserande strålning. Gammastrålningen från en byggnadsdel är därför ett mått på hur mycket radon den kan bidra med till den totala radonhalten.
En gammamätning kan användas för att avgöra om det finns blåbetong i en byggnad, men också som ett komplement till en radongasmätning för att avgöra vilka radonkällor som bidrar till den totala radongashalten. Gammastrålningen anges i enheten mikrosievert per timme, μSv/h. Värden över ca 0,25 μSv/h indikerar blåbetong. De mest uranhaltiga blåbetong-materialen har en gammastrålning kring 1,2 μSv/h.
Resultatet från en gammamätning kan användas i en teoretisk modell för att uppskatta vilket bidrag i till radonhalten i Bq/m3 byggnadsmaterialet kan orsaka. Andra viktiga faktorer i modellen, som ytskiktens täthet och luftomsättningen, måste mätas eller uppskattas.
Markradoninstrument
Den typ av instrument för mätning av markradon som vi använder suger in luft från marken genom ett rör som slås ned i marken. Instrumentet analyserar radonhalten och visar värdet efter ungefär en kvart.
Mätning efter behov
Kontakta oss för kostnadsfri rådgivning om radonmätning och identifiering av blåbetong. Vi kan erbjuda en lösning som passar ditt mätbehov.
Läs mer om gränsvärden för gammastrålning och radonhalt.
Läs mer i Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivningar för: