Referensnivåer och gränsvärden

De referensnivåer och gränsvärden som finns för radon och andra naturligt förekommande ämnen har fastställts i samråd mellan berörda myndigheter: Boverket, Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket.

Strålsäkerhetsmyndighetens mätmetoder ska ha följts för att mätvärdena ska gå att jämföra med de aktuella referensnivåer och gränsvärdena för radonhalten inomhus och gammastrålning från byggnadsmaterialen.

Som jämförelse kan nämnas att medelhalten av radon i svenska bostäder är ca 100 Bq/m³.

Radonhalter över referensnivåer och gränsvärden ska normalt åtgärdas. Kontakta oss för kostnadsfri rådgivning.

Gamla riktvärden och mätresultat

Mätmetoden för radon inomhus ändrades 1994. Enheten på resultat av radonmätningar före 94-01-01 var radondotterhalt (EER*). I normala inomhusmiljöer med normal ventilation är ett vanligt förhållande mellan radondotterhalt (EER) och radonhalt 1:2,5. Detta förhållande kallas F-faktor och beror på luftväxlingen och partikelhalten i luften.

Mätvärden i protokoll som baseras på den gamla mätmetoden behöver korrigeras med F-faktorn för att vara jämförbara med dagens mätvärden. Som tumregel brukar radondotterhalten multipliceras med 2,5 för att få ett ungefärligt värde på radonhalten.

Riktvärdet för befintliga bostäder har ändrats vid några tillfällen. En radonhalt som tidigare var “godkänd” kan senare vara förhöjd.

Historiska riktvärden för radon i bostäders inomhusluft
Från 1981-01-01 till 1990-05-31 400 Bq/m³ radondotterhalt EER
Från 1990-06-01 till 1993-12-31 200 Bq/m³ radondotterhalt EER
Från 1994-01-01 till 2004-07-08 400 Bq/m³ radonhalt
Från 2004-07-09 tills vidare 200 Bq/m³ radonhalt

*Equilibrium Equivalent concentration of Radon